Covid-19 har drabbat oss, vi är avskilda från vänner och aktiviteter för att skydda oss mot ett virus. Sörjer att inte kunna umgås med barnbarnen som jag vill, men annars går det förvånansvärt bra. Tid att ta dagen som den kommer, fri från sociala krav, fri från den självskapade hetsen att vara ständigt i farten. Tid att vända sig inåt, och tid att försöka samla ihop sånt som blivit eftersatt, som att uppdatera hemsidan.
En utställning till blev det i augusti 2019, en samlingsutställning under temat Vedic art. Jag fick tillfälle att visa en del av de abstrakta bilder som jag fortfarande målar ibland när andan faller på. De bilderna är som de alltid har varit för mig: jag vet inte vad det ska bli när jag sätter igång. Hela processen är en kommunikation mellan mig och duken. Jag blir alltid förvånad över resultatet, ibland vill jag visa – ibland är det bara till för mig.
I det figurativa måleriet flyter det upp sånt som händer runt oss – en flyktingvåg, en klimatkris med jättebränder, men också byggande i Stockholm, lite inne och ute i stan och på landet, och så något som kanske är lite släkt med Vedic art-måleriet ändå. Det är när jag sätter mig ner och målar något som faktiskt föreställer något, men där jag inte från början vet exakt vad eller hur jag vill att det ska bli. Jag hoppas hitta mer av det – men det är något jag inte riktigt rår över själv. Annat än genom att fortsätta måla.